Tankar för dagen
12 juni
Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom (1 Joh 4:9).
En dag när mina pojkar och jag var ute och gick vid Umeälvens mynning nere vid Holmsund, såg vi någonting konstigt ute i vattnet. Det liknade någon form av markering och intill den syntes en mörk punkt i vattnet. Vi gick närmare älven för att se vad det var för något. Den mörka punkten visade sig vara ett huvud på en man som simmade. Samtidigt såg vi att män låg och simmade i det kalla vattnet lite här och var i samma område. De tycktes inte vara i någon direkt sjönöd och verkade lugna och målmedvetna, så vi satte oss i gräset för att se vad som skulle hända härnäst.
Det tog inte lång tid förrän männen hade simmat fram till vad som liknade en flat liten gummiflotte. Varje man i vattnet var tydligen försedd med en egen flotte. Vi kunde se hur de tog sig upp på dessa och lade sig på dem. Nu hände inget mer på länge. Där ute i älven låg sex män och guppade på vattnet långt ute i den breda älvmynningen. Vad var det de väntade på?
Efter vad som verkade en mycket lång stund, hördes ljudet av kraftiga rotorblad och en stor militärhelikopter kom i sikte och tog sig fram till området där männen låg i vattnet på sina gummiflottar. Nu började det bli verkligen intressant. Helikoptern gick ner på låg höjd över älven och den stora sidodörren öppnades. Där såg man flera män som sysslade med någonting som verkade vara en lång lina med sele. Tydligen skulle dessa män som låg i vattnet räddas genom att firas upp i helikoptern. Det här var en sorts övning i sjöräddning för värnpliktiga. Vi undrade hur det hela skulle gå till, och det var svårt att se exakt vad som hände inne i planet. Men till sist verkade det hela börja. Man släppte försiktigt ner en kraftig lina, men till vår förvåning var det inte bara fråga om en livlina. Fasthakad i linan var inte bara en sele eller en fästanordning. Där fanns också en man! När denne dinglande man genom precisionsarbete från helikopterpilotens sida kom precis ovanför en av männen som låg och väntade ute på vattnet, sänktes han helt ner till samma nivå som mannen på flotten. Där satte då den räddande mannen fast selen från livlinan på den som skulle räddas. När allt var klart gav han en signal till besättningen på helikoptern och de två männen, som nu satt fast tillsammans i livlinan, vinschades långsamt och försiktigt upp till tryggheten inne i helikoptern. Denna manöver upprepades tills alla sex männen plockats upp ur vattnet.
Hämtad från En stund med Gud av Pearl Sjölander