Vi lever i en tid då ekorrhjulet snurrar allt fortare. Ju mer vi presterar desto mer är vi värda. Då kan det vara skönt om någon annan säger stopp - om jag inte själv har insikt eller förmåga.

Bland de självklara budorden om att inte döda eller stjäla står:

Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag. (2 Mos. 20:8-11)

Ett gammalt råd som håller ännu.

Det finns både andliga, fysiska och miljömässiga skäl till varför sabbatsbudet fortfarande har betydelse.

Anligt sett påminner sabbatsvilan människan om att hennes värde inte ligger i vad hon presterar, utan i vem hon är skapad att likna. Sabbaten påminner om att människan har en början som var fylld av mening och innehåll, någon hade en avsikt med henne och någon vill något gott med henne. Vi behöver bara stanna upp, låta vårt skrammel omkring oss tystna, vila.

Fysiskt sett räcker inte den vila som vi vanligen tänker oss att vi behöver - att sova gott några timmar varje dygn. Det har visat sig att om vi trampar på dag efter dag utan någon som helst veckovila, blir livet enahanda, stressigt och påverkar hälsan och relationer negativt.

Miljön tar skada av att vi aldrig tar paus från att utnyttja jordens resurser. Bibeln uppmanar oss att under sabbaten inte bara vila från arbete, utan också från konsumtion. Vart sjunde år, som var ett sabbatsår, skulle dessutom jorden vila från att exploateras.